moviemeter

Brian föds samma år som Jesus i en liten hydda utanför Betlehem.

En dag, när han tar sin vanliga morgonpromenad, förväxlas han med den jämnåriga Messias och hans liv blir en enda härva av under, religiösa tecken, politiska intriger och befolkningens hyllningar. Och från början till slut driver gänget från Monty Python om Jesus påstådda liv.

 

En underbar film som sprider glädje. Man går och tänker på den flera dagar efter man sett den. Life of Brian är makalöst rolig, fömodligen Monty Pythons bästa produktion.
Det som är kul är att de har valt ett känsligt ämne, nämligen en av världens största religioner. Hade Life of Brian varit en flopp så hade alla religiösa människor sågat den istället tystnade de religiösa massorna.

 

I Life of Brian är Monty Python i sitt esse och ni som inte sett den bör se den. Tycker ni inte detta är kul, borde ni slappna av och försöka skratta åt förlöjligandet av ett seriöst ämne. Det saknas samhällskritiskfilm i dagens samhälle. Jag vet inte vad det beror på, men man kan ju inte ens rita en skämtteckning av Mohammed utan att det blir världskris. Vi måste lära oss att kunna skratta åt allvarliga ämnen det hjälper. Jag lovar.

 

Jägaren Llewelyn Moss stöter en dag på något väldigt ovanligt. Mitt i öknen ligger en massa sönder skjutna lik, vapen, heroin och 3 miljoner dollar. Han tar sin chans i livet och stoppar pengarna i egen ficka. Vilket var kul för honom, tills han märker vilken psycho killer som också är ute efter pengarna.

 

No Country for Old Men är ganska svårdefinierad. Det är ingen ren och skör action film. Det är inte heller någon drama. Det är mer en svettig thriller med action och lite dramatik. Det bästa med filmen är det imponerande skådespelet från de tre männens jakt. Jägaren som har pengarna, mördaren som vill ha pengarna och polisen som vill veta vad som händer i hans stad.

 

Karaktären som Javier Bardems spelar lönnmördaren lyfter hela filmen. Den karaktären är ungefär lika viktig som Hannibal i Hannibal. Han säger inte så mycket, men det gör honom bara mer obehaglig.

 

Handlingen är ganska vanlig får vi ändå säga. Det känns som att många andra filmskapare hade gjort en blockbuster med 100-tals explosioner. Istället är filmen mer bygd på tystnad och filmens odramatiska sett gör den väldigt dramatisk och fantastisk. Snyggt, våldsamt, tyst, läskigt och femman sitter som handen i handsken.

Filmen börjar en solig morgon i hamnen. En båt har hittats brinnande med en jäkla massa lik. Det visar sig har varit någon form av gängkrig under natten. Och de två överlevarna är en svårt skadad man som ligger på intensiven och Verbal Kint som hamnade hos polisen. Verbal Kint förhörs av polisen och hela filmen består av han märkliga historia som började för ett par veckor sedan i New York.

 

Jag vill inte berätta mer om en sinnesjukt bra film. Styrkan ligger helt klart i berättelsen, det är en nagelbitare all the way. Och filmen blir bara bättre ju fler gånger man ser den, eftersom den har så många olika nyanser som man inte märker vid första titten. Vad gäller slutet så har man lyckas väldigt bra, i dag är det så mycket snack om knorrar hit och överraskningar dit och visst det är kul med filmer som har en sjuk twist. I slutet av The Usual Suspects ligger styrkan i ratt man kan lista ut vad som kommer att hända om man sett alla ledtrådar. Där ligger också nöjet i att se filmen flera gånger.

 

Ska jag tipsa om en film som man ska köpa och inte ladda ner. Är det den här filmen. För den förtjänar en plats i landets alla dvd-hyllor.

 

http://www.youtube.com/watch?v=1nlEaKHqX-o

(en scen från filmen)

Två barn och två ilskna skilda föräldrar. Där mamman är lite mer ilsken än pappan eftersom han har hittat en ny flickvän som Jackie inte tycker om. Hon tycker inte att det är en bra förebild för hennes barn. Och när Jackie senare får reda på att hon är dödsjuk blir hon tvungen att omvärdera och känna att hon kan lämna hennes barn till en omtänksam styvmamma. Jackie spelas av Susan Sarandon och Julia Roberts spelar styvmamman.

 

Step Mom är min Akilles häl på riktigt. Det finns ingen film som får mig att må så dåligt och grina så mycket. Vilket beror på att det är så lätt att ta filmens handlingen och flytta den till sitt eget liv. Att ens mamma är döende. Att hon dessutom vet om det och därför har tid till ett fruktansvärt avsked. Varje gång och alla som jag har hört har sett filmen har varit tvungna att ringa sin mamma vid filmens slut.

 

Step Mom är en extremt fin film och skall ses med omsorg och näsdukar.

500 Days of Summer är en kärleksfilm i moderntappning. Den är rolig och omväxlande. Den handlar om en halvnördig grabb/man som träffar en tjej som heter Summer och blir storm förälskad. Men det är ingen klassiks förutsägbar kärleksfilm. För filmen innehåller även en hel del hjärtekrossande scener.

 

Tom (Joseph Gordon-Levitt), en pessimist och hopplös romantiker, blir förkrossad när hans flickvän Summer (Zooey Deschanel) gör slut.För att förstå vad som gick fel tänker Tom tillbaka till olika perioder under deras 500 dagar ”tillsammans”. Slutsatsen blir inte alls den han väntat sig.

 

500 Days of summer är bra. Därför att den innehåller inga klyschor, är full med musikreferenser, bra skådespel och en del kärlek. Jag tror också att det är lätt att identifiera sig i filmen för det gjorde i alla fall jag. Det är som att kolla på min oskrivna dagbok. Jag har skrattat och tjurat åt hans syn på kärlek. Hur Tom lever med kärleken, hur han tacklar den och hur han blir tacklad. När ni ser filmen och hör alla låtar kan jag lova er att ni måste skaffa soundtrack:et.

Ondskan, filmatiseringen av Jan Guillous tuffa ungdomsår. Det är i alla fall vad den slätkammade herren säger. Jan eller Erik som han heter i filmen spelas av Andreas Wilson. Och det handlar om hur han blir relegerad från det kommunala gymnasiet och hamnar därför på internatet Stjärnsberg. Stjärnsberg är sprängfyllt av rik adelsungar som tror att det feodala samhället kvarstår. Men Erik vägrar att lyda deras årder, vilket leder till en del konflikter. Han lyckas i alla fall att skaffa en utbildning, en bästa vän och en finsk flickvän.

 

Det är i stora drag vad filmen handlar om. Och det är en bra handling och film. Det finns inte jättemycket bra svenska filmer men ondskan är en av dom. Speciellt kul är att det utspelar sig i 50-talets Sverige vilket är kul att se. Det är bra filmat, bra manus, ganska snygga kläder och underbara ungomdsskådisar. Ondskan kommer nog att räknas som en svensk klassiker (även om jag är för ung för att uttala mig om något är en klassiker).