Millennium trilogin
Jag fortsätter i trilogispåret, Stig Larssons välsålda böcker om chefredaktören Mikael Blomkvist och hans relation med Lisbeth Salander som som blivit våldtagen av sina mänskliga rättigheter. I den första filmen löser dom tillsammans försvinnandet av en miljonärsdotter. I den andra filmen böjar det handla mer om Lisbeth. Att hon saknar sin frihet för att en samling hemliga agenter försöker dölja deras identitet.
Lisbeth visas upp som någon slags superkvinna, som är kickboxare och datasnille. Och hon är klädd i hundhalsband, platåskor och täckt av nitar. Och läskigt nog har Mikael Blomkvist en relation med denna (minst) 20 år yngre emo-tjej. Mikael är en hobbydetektiv och leder en tidning där han enbart skriver om jätteviktiga saker.
Dessa filmer har åkt en enorm snålskjuts på böckerna som sålts i miljonexemplar världen över. Filmerna är nu i till Hollywood för att lanseras i USA. Själv tycker jag att filmerna är bra, dom hade varit perfekta för att köra tre söndagar i rad på tv4 men bio bara bra. Det tjatas om att Noomi Rapace, som spelar Lisbeth, har gjort ett fantastiskt jobb. Jag tycker mer att det är ett bra manus och en bra roll som hon har fått, inte att hon själv har gjort någon slags tolkning. Det var en väldig hype om dessa filmer när de hade premiär, men nu några månader efter är det nästan helt tyst. Och det bevisar ändå att filmerna bara är bra. Om inte filmerna skulle bli jätte uppskattade av omvärlden, för då får jag nog inse att jag bara försökt att vara alternativ genom att gå mot strömmen och inse att jag haft fel. Upp till bevis Millennium.
